När jag har ångest och inte orkar gnälla om mina problem hos min favoritidiot så brukar jag sitta och kolla igenom gamla bilder. Bråvalla, Way out West, hela sommaren.. Idag gjorde den här bilden mig glad. För jag var glad då. Kommer inte ihåg exakt när det var, men det var i somras. Hos min favoritidiot. Vet ej vad jag skulle göra utan honom. Fattar inte egentligen hur folk fortfarande tror att vi är mer än bara vänner, vill spy på hur heteronormativa alla är. Liksom, det var lite kul första gången. Folk inser inte allvaret. Hur otroligt beroende jag har blivit av att kunna ha någon som jag kan lita på. Som jag kan plåga med mina problem. För det är det jag är. En plåga.

 

Det kan verka konstigt för många att skriva ut ens problem på en blogg där alla kan läsa. Men eftersom denna blog har ca en halv besökare om dagen och det oftast är jag som byter bakgrundsbild för att jag ej kan bestämma mig så tror jag inte det är någon fara. Vill mest komma ihåg. Bokföra. Idag var det si. Imorgon kanske det blir annorlunda, det är så det är när en är emotionellt instabil.