Att hata livet men älska att leva, då känns allt jävligt meningslöst

Om någon blir förvirrad av den väldigt förvirrande rubriken så skyll inte på mig. Skyll på Eldstad. Den sätter sig på hjärnan. Och jag är faktiskt gladare idag än vad det ser ut. Det är bara det att min eyeliner blev lite ojämn så jag orkade inte ta en sån där straight forward-selfie. Orkar inte skylta med mina misstag. (Observera ironin i det, känns som at allt jag gör här är att skriva om allt dumt jag gör..)
 
Vet inte riktigt vad jag ska göra just nu. Har tid på psyk imorgon, antingen så blir det bättre eller så blir det sämre. Folk frågar varför jag kallar Mottagningen för Unga för psyk, det beror väl mest på att psyk låter mänskligare. Psyk ifrågasätts inte. Ska en till psyk vet folk att något är fel och då frågar dom inte.
Idag har jag ätit nästan ordentligt. Just för att jag vet att det kommer fuskas en del när jag är borta på lovet. Tvingade mig själv också att hålla mig hemma från gymmet, för att inte bränna bort det jag ätit. 
 
Det gör mig lite glad iallafall. Eller så är det för att jag faktiskt har energi i kroppen, oavsett vilket av alternativen det är så är jag iallafall lättad över att ångesten inte är lika tung idag. Har inte varit runt lika många människor, mest tagit det lugnt. Har märkt att det blir lättare då.
Men får ångest så himla lätt nu, såg precis en dum sida på facebook och då sjönk exakt allt. Jag har inte orken, den fanns där i somras. Den är inte kvar nu.
 
Känner inte heller att det finns någon att prata med just nu heller, ska ju visserligen till psyk imorgon men det är inte riktigt samma sak. Det finns ingen jag kan skriva till mitt i paniken, det är lite läskigt för jag vet inte vad jag gör. Jag har inte koll på mig själv.
 

Kommentarer

Här kommenterar du osv:

Namn:
Komma ihåg osv

E-postadress osv: (publiceras ej)

URL/Bloggadress osv:

Kommentar osv:

Trackback
RSS 2.0