Alltså jag måste berätta om igår, jag måste dela med mig. Bännäh kom till mig runt ett, och redan då kände jag hur klumpen i bröstet blev lite lättare. Min white male knight in shining armor (eller stuprörsjeans, samma sak) var ju liksom här och då vart allt bättre, och vi kom hemifrån ganska snabbt så jag kunde släppa fasaden. 

 

Sen åkte vi till mitt älskade Stockholm och vi var i mitt älskade Skanstull (och bajsade på Eriksdalsbadet för att det var gratis toa lol sorry not sorry) innan vi gick till Fryshuset. Vi slapp köa för att vi är dryga assholes och gick in med Joanna och nån mystisk stel kille som jag inte kommer ihåg namnet på. Han var som en gammal man fast ung. 

 

Rise Against var både bättre och sämre än jag hade trott. Egentligen hade jag nog inga förväntningar; jag hade bara längtat efter att gå på konsert så länge. Bättre för att jag trodde inte att jag skulle kunna texterna till så många låtar som jag (tydligen) kunde. Sämre för att det första som händer i moshen är att jag ramlar och någon slug jävel försöker slita av mig tröjan? Det var seriously bland de jobbigaste ögonblicken i mitt liv, just för att jag vissta ju att personen egentligen bara ville hjälpa mig upp men då kan en ju ta tag i armarna eller någonting istället för att försöka klä av mig??? Så jag transformerade mig själv till en awkward köttbulle och låg kvar på marken i typ fem minuter och krigade med den mystiske tröjslitaren om det skulle bli så att jag ofriviligt flashade tuttarna för halva publiken eller om jag skulle få behålla min dignity ett tag till (livet med magtröja är inte lätt alltid, men vill man hålla sig någolunda sval så är det stuff you gotta do) och jag ser mig själv som en halv vinnare. 

 

Inatt däremot var det extremt svårt att sova, vårt hus fick stryk av vädret. John Blund kom liksom aldrig fram. Benjamin snarkade, men jag blev inte sur för det var iallafall någon av oss som kunde sova helt okej iallafall. Fick feber. Drömde mardrömmar. Allt var skevt. Men det blev bättre på morgonen. Vi bestämde oss för att skolka och vi låg i sängen halva dagen innan vi var tvungna att fly huset för att inte bli påkomna med att inte vara i skolan. Benny åt kebab. Jag gick till gymmet. Sen åkte han hem och jag gick också hem som om jag hade varit i skolan hela dagen. 

 

Mission completed. Ursäkta wall of text men alltså det har ändå varit ett bra dygn och jag är så jävla glad över att jag kan vara glad ibland. Bonne nuit~