Jag har skjutit bort alla mina vänner typ. Iallafall dem från klassen. Vet inte varför ens. Älskar dem jättemycket. Men klarar inte av. Klarar inte av någonting. Blir så trött, orken tar slut så snabbt. Fan, en iPhone har bättre batteritid än jag. 

 

Om allt dåligt inte hade kommit på en gång kanske det hade varit lättare. Eller, inte lättare men iallafall mindre svårt. Jag orkar inte hata mig själv så mycket som jag gör. Självhat är inte så olikt om en hatar någon anann. Allt en gör blir fel. Jag stör mig på mig själv. På att jag försöker vara något jag inte är. Glad, trygg, nöjd. Jag är inget av det. Jag är ett mental case av bästa årgång. JAg har liksom ingenting här att göra. Ändå är jag här, och tar upp folks tid.